Centern och Stockholmsmoderaterna

Centern i Stockholms län konstaterar i LT idag samma sak som jag beträffande Moderaterna i Stockholms län. Deras ovilja att ta tag i regionfrågan. Dock finns det ju faktiskt Moderater i Stockholm som har insikten – men kommer inte till tals. Liksom runt om Stockholms län där det finns flera Moderater som inser vikten av att ta tag i frågan, underifrån och utan att vara låsta av just det lokala Stockholmsperspektivet.

Ett tydligt besked från Moderaterna i Stockholm blir allt mer ett krav, men taktiken är väl att dra ut på det hela tills utredningen blir klar efter 2012, och Moderaterna kan behålla sina platser i Stockholmsregionen utan inflytande från andra närliggande tillväxtzoner.

Dock delar jag inte, om jag tolkar Centerns skrivning rätt, uppfattningen att det bara är Stockholm som ska bilda en egen region. Gemensamt kan vi bygga en mycket stark region i konkurrensen med resten av Europa. Men det kanske är en för snäv tolkning…….

Vi måste glömma länstanken

Att en stark region bygger på och ger förutsättningar för infrastruktur- och utbildningssatsningar vilket i sin tur gynnar näringslivet, är nog de flesta överens om. Inte minst hänger det samman med hur de funktionella sambanden ser ut runt om i landet, liksom vilka verksamheter som så att säga är motorn i den ekonomiska utvecklingen. Både sett ur arbetsmarknadsperspektiv som ur företagarperspektiv mot bakgrund av initiativkraft, utvecklingsförutsättningar och att människor pendlar allt mer.

I ett debattinlägg i Barometern påpekar också Larsson och Wennesund det viktiga i att vara medveten om att våra län, efter regionreformen, inte kommer att finnas kvar längre. Också uttrycker de att om befintliga länsindelningar kvarstår, försämras bärkraft och infrastruktursatsningar.

De undersökningar som de sedan lyfter fram och som Företagarna genomfört i Kronobergs respektive Jönköpings län med ambitionen att få fram väl underbyggda beslut, gav ett lite spretigt resultat. Men samtidigt visar man på faran för att inte se de funktionella sambanden, för att motverka risken för utarmning genom perifera placeringar och därmed satsningar, då större regioner bildas.

Att bibehålla de gamla länsgränserna är inte i sig motiverat enligt min mening, regionbildningen måste bygga på de faktorer som gynnar styrkan i respektive region och dess olika delar.

S i Västmanland lyssnar inte!

Socialdemokraterna i Västmanland har haft kongress i Sala den 9 april. Och det verkar som att de med Sven Erik Österberg i spetsen fortfarande anser att en Svealandsregion av redan slängd modell är att föredra. Det är dags för dem att hänga med i utvecklingen och lyssna lite mera uppmärksamt på t.ex. Uppland som uttalat att riktningen står mot Stockholm. Men tydligen verkar Moderaterna i främst Stockholm och vissa Socialdemokrater, som de i Västmanland, göra gemensam sak i denna fråga. Och splittringen bland Moderaterna i Stockholm verkar bli allt tydligare……….

Centern i Stockholms län tar berömvärd ställning!

Nu börjar partierna i Stockholms län formera sig. Att Moderaterna varit motsträviga har vi känt av länge, ett parti som i många sammanhang karaktäriseras av förvaltning snarare än förnyelse i den lokala politiken.

Nu går Centern i Stockholms län med distriktsordföranden Per Lodenius i spetsen och Kerstin Lundgren, C, riksdagsledamot, ut med uttalandet ”Sluta stå i vägen för regional förnyelse Moderaterna!”

En positiv ståndpunkt Centern! Att Moderaternas uppenbara ovilja till all förändring orsakar stillestånd i Stockholm är de säkert medvetna om – förhoppnignsvis…… Eller så hoppas de på att den statliga utredaren ska göra som de vill……

Centerns i Stockholms län ståndpunkt att Vi är positiva till en större region än idag och det kräver klara besked till övriga län, är föredömlig!

"Ju större en region är, desto större kraft och bättre förutsättningar får den"

Presidierna för Landstingsstyrelsen i Östergötland tillsammans med förbundsstyrelsens presidium i Regionförbundet Östsam i nära samverkan med kommunstyrelsernas presidier i Linköping, Motala och Norrköping har författat ett dokument där de förordar att ”befolkningsunderlaget och de funktionella samband som finns mellan Kalmar län, Jönköpings län, Östergötlands län och delar av Södermanlands län utgör förutsättningar för en ny region.”

Sammanfattar man denna grupps ståndpunkt anser den att ju större en region är, desto större kraft och bättre förutsättningar får den.

Deras motiv och utgångspunkter är intressanta.
Först och främst pekar de på att en stor region är starkare. De påpekar att en stor region är mer uthållig och mindre sårbar t.ex. när det gäller finansiering av välfärdstjänster på såväl kommunal som regional nivå. Den demografiska situationen främst på den offentliga organisationen och effektiviteten.

Ett annat motiv som de anför, och som även jag påpekat ett antal gånger i denna blogg, är människor i vardagen rör sig över allt större geografiska områden för arbete och service och nöjen. Av det skälet krävs en ökad samordning kring infrastrukturplanering, kollektivtrafik och rumslig planering över större geografiska områden än dagens län.

Gruppens tredje motiv utgör grunden för och förmågan att omsätta nationella beslut. Den anser att starka regionkommuner med demokratiskt valda beslutsorgan kan överta de beslutsbefogenheter som idag fattas av nationella myndigheter. Detta ger en bättre anpassning till regionala och lokala förutsättningar. För att detta ska fungera krävs, enligt gruppens mening, att regionen har ett större befolkningsunderlag än dagens län och en stor regions ekonomiska förutsättningar.

Drivkrafter för en större region
Som även jag flera gånger tidigare sagt, anser även gruppen att det måste vara de funktionella sambanden som måste styra regionbildandet. Man måste kunna dra fördel av och bidra till tillväxten, i deras fall storstadsregionerna. Gruppen nämner här bl.a. kollektivtrafiken som exempel på behovet av samplanering över större geografiska områden. Inte minst därför att människor bor, arbetar och studerar inom ett större geografiskt område. Också lägger man till att ”en funktionell regionförstoring (-) bevisligen stimulerar den ekonomiska utvecklingen i vid mening”.

Ur deras perspektiv blir konsekvensen naturlig när de talar om flera regioncentra som gemensamt bildar basen för tillväxten. Detta synsätt rimmar väl med den forskning som bedrivs på området och som visar sig även i andra delar av världen. Gruppens konstaterande att ”städerna var för sig riskerar dock att representera för små lokala marknader för att långsiktigt kunna hävda sig” är en slutsats som understödjer behovet av integrering. Inte minst kan samverkan dem emellan öka konkurrenskraften och stärka arbetsmarknadsflödet.

Jag noterar också att gruppen, liksom jag, inser att ”stora regioner med stora integrerade marknader är gynnade av utvecklingen och kommer att växa och utvecklas
ytterligare”. Tillväxtens betydelse grundat på näringslivets utveckling, närhet och utbyte har som jag tidigare nämnt mycket stor betydelse. Behovet av högre kompetens och en framskjuten forskningsorganisation är en av hörnstenarna här när det gäller tillväxt.

Så har vi då hälso- och sjukvården. Den alltmer specialiserade utveckling som sker inom sjukvården kräver också ett allt större patientunderlag. Gruppen hänvisar till statliga utredningar som visar att ett befolkningsunderlag på minst en miljon invånare är en nedre gräns för att upprätthålla ett väl fungerande universitetssjukhus. För att Akademiska sjukhuset i Uppsala i framtiden ska kunna bibehålla sin kvalitativa och högspecialiserade sjukvård, krävs andra lösningar än de som finns idag. Ett samgående med Stockholm skulle öppna stora möjligheter för Karolinska och Akademiska att kunna nå mycket framskjutna positioner inom t.ex. den kliniska forskningen. Men då måste man tänka om ifråga om samverkan.

Kulturlivets betydelse underskattas ofta i sådana här sammanhang. Men historien lär oss att kulturen i vid mening har avgörande betydelse för i vilken riktning samhället går. Budskap som genom vårt lands utveckling kraftigt påverkat är t.ex. de franska, tyska, holländska och amerikanska influenserna, på gott och ont. Möjligheterna till samverkan för att utveckla samhället genom medveten kulturell resurstilldelning skapar med en större region möjligheter till mänsklig och ekonomisk tillväxt.

Också avslutningsvis lite perspektiv på regionbildningen. Oxenstiernas reform på 1600-talet lever vi med än idag. Regionbildningen är inte heller den annat än en genomgripande samhällsförvandling som förhoppningsvis vara i något hundratal år. Det är därför viktigt inse att olikheter idag och kortsiktiga makt- eller inflytelsefrågor inte får stå i vägen för vad som är bäst för den enskilde samhällsmedborgaren och vårt lands kraft att överleva och stå långt fram globalt. Gruppens ståndpunkt - att ju större en region är, desto större kraft och bättre förutsättningar får den – är också ett klart budskap till vissa politiker för en Mälardalsregion där Stockholm ingår.